Ordlista

Nedanstående ordlista innehåller i princip alla termer du kan råka stöta på när du seglar skuta.
En hel del av dem är överkurs så bli inte förfärad över hur många det är. 
De som är mest grundläggande - och som kan vara bra att kunna inför seglingen - är markerade med *.


babord - vänster*

babords halsar - segla med vinden in från babord*

bardun - stag som stöttar toppen av en stång akterut

backstag - metallvajrar som stöttar masten i längsled*

beknip - ett rep sägs komma i beknip om det fastnar i något eller trasslar sig på så sätt att det hindras att löpa ut*

bestickföring - arbete med olika bestick vid sjökortsarbete, t ex transportör, stickpassare och linjal

bidevind - att segla så nära mot vinden man kan med fyllda segel*

björnfitta - gammal benämning på hålet i salningen, genom vilket man tar sig för att komma ovanför salningen

bordläggning - en båts eller ett fartygs längsgående yttervägg av brädor eller plåt*

brandpump - högeffektiv centrifugalpump som förser brandslang och sprinklersystem med saltvatten för släckning av brand. På Britta måste man ha hjälpkärran igång för att få tillräckligt med ström till att kunna köra brandpumpen.

brass - tåg från rånock varmed man från däck reglerar råns läge i förhållande till fartygets längdriktning

brassa back - vrida rårna så att seglen fångar vinden på framsidan och bromsar fartyget

brassa fyrkant - att med brassarnas hjälp vrida rårna vinkelrätt mot fartygets längdriktning

brassa för fyllning - brassa rårna så att seglen fylls av vinden akterifrån

brädgång - plankpanel mellan däck och reling

buk - den "påsform" som bildas i seglet när det fylls med vind*

byssan eller kabyss - köket ombord*

båtmansstol - sittbräda upphängd i en enkel stropp och som hissas med en göling

bändsling - en tunnare lina, med vilken man fäster en grövre lina vid något (se t ex fotstegen längs vanten)

bärga segel - ta ner segel*

bäring - riktningen (i grader) till ett föremål relativt fartygets långskeppslinje*

deisa - att (ofrivilligt) driva baklänges, med stäven mot vinden, kan t ex inträffa vid ett misslyckat slag

dolskop - träring fästad i fockens skothorn genom vilken fock skotet löper för att ge större utväxling. Man använder inte vanliga block här, då de är för tunga och farliga att få slag i huvudet av, då focken fladdrar i vinden.

enkelskuren talja - talja med en trissa i

fall - tåg eller tackel varmed segel eller rå hissas*

falla eller falla av - svänga (ner) mot lä*

famn - 6 fot eller 1,83 meter

fender - skyddande föremål som anbringas mellan båt och kaj. Ombord på Britta används vanligen gamla bildäck*

flaggspel - 1) Trissa i toppen av masten över vilken flaggan hissas och halas
2) I folkmun namnet på s k stor flaggning, dvs när man sätter upp en lina med flaggor som löper från stäv, över masttopparna, till aktern.

fockedrevsudd - speciell knop som utgör handtag på kläppen till skeppsklockan. Skall enligt sed bestå av sju knopar, en för vardera av de sju världshaven

fribord - avståndet från översta däck till vattenytan

frälsarkrans - livboj*

förpik - det utrymme under däck som ligger längst förut*

genomvindsvändning - slag, stagvändning*

giga - att med gigtåg från däck hala upp eller hala in ett skothorn

gångspel - se kapstan

göling - lina som löper genom ett enkelt block. Dubbel göling går genom två block.

hals - tåg, vajer eller kätting varmed ett segel sträcks förut*

halshorn - det nedre, främre, hornet vid halsen på seglet*

hjälpkärra - extra maskin vars enda uppgift är att driva en generator som förser fartyget med starkström (220V) och laddar batterierna (24V)

hjärtstock - roderaxeln

horn - hörn på segel; t ex halshorn, fallhorn, skothorn, pikhorn, klohorn*

hugga in - kroka i en krok på därför avsedd plats

huvudmaskin - motorn som driver propellern, dvs för fartyget framåt

hydroforpump - elektrisk pump som pumpar vatten till alla sötvattenkranar ombord

jippa - vända undan vind*

kabyss - se byssa

kapp - liten överbyggnad på däck, som endast rymmer en nedgångstrappa

kapstan - sjömansbenämning på gångspel, en handdriven vinsch. På alla fartyg fanns åtminstone ett sådant på fördäck för inhivning av ankaret. Det fanns olika konstruktioner men oftast vred man runt genom att skjuta handspakar som stacks in i speltrummans överdel.

klohorn - det övre, främre, horn av (gaffel-) seglet som är fästat inne vid klon*

klyvarbom - bogsprötets förlängning*

knap - föremål i trä eller järn med två horn, används att lägga fast linor på*

koffernagel - se nagel

kortsplits - vanlig splits, kortare än långsplits

kovändning - vända aktern mot vinden

kranbalk - en balk som från fördäck sköt ut utanför fartygssidan i ungefär 45° vinkel från längdriktningen, användes vid intagning av ankaret

kryssa - att genom att segla i sick-sack färdas åt det håll varifrån det blåser*

kvaila - samla ihop och hänga upp tamp, så att den inte ligger på däcket*

landström - att koppla en starkströmskabel i land, och på så sätt erhålla starkström ombord och samtidigt ladda batterierna

ligga bi - att ligga upp så nära mot vinden man kan för små segel för att få skeppet att vaka så bra som möjligt

lik - det tåg eller den vajer som är fastsydd i och förstärker ett segels kant*

logg - apparat för mätning av fartyges hastighet. Utgjordes förr av en s k skädda som släpptes i akterut och kom en lina att löpa ut. Den längd lina, det antal knopar på linan, som löpt ut under en viss tid anger farten i antal knop.
Även benämningen på anteckningarna i loggboken, journalen över fartygets navigation, segelföring, etc.

lova - svänga mot lovart*

lovart - den riktning från vilken vinden blåser*

lusplatting - flätverk av kabelgarn som bl a används till skydd mot slitage i riggen. Att tillverka lusplatting kallas att lägga platting.

långsplits - att splitsa ihop två rep ändar med större 'överlappning' av ändarna än normalt för att på så sätt erhålla större hållfasthet, vanligt t ex vid skarvning av fall, som ju utsätts för stora påfrestningar

låring - den rundade övergången mellan akter och sida

låringsvis - snett akterut, ungefär 45° mot fartygets längdriktning

- den riktning åt vilken vinden blåser*

länsa - 1) segla med vinden in akterifrån; 2) pumpa vatten ur fartyget*

löpande rigg - löpande tackling

löpande tackling - fall, skot, dirkar och andra tåg i riggen som löper, 'rör sig'

musning - säkring av en krok, att med tunn lina eller ståltråd stänga till öppningen på en krok

nagel - pinne av trä eller järn som sitter instucken i hål i nagelbänken och som används för fastläggning av tåg*

nagelbänk - en grov list, vanligen på insidan av relingen och kring masterna, med hål för naglar. Kring naglarna beläggs löpande gods; fall, gårdingar, gigtåg etc.

nockbändsel - lina varmed ett råsegels övre hörn görs fast vid och sträcks ut mot rånocken, dvs råns fria ände. Ett gaffelsegel kan sträckas på motsvarande sätt mot gaffelnocken.

ombordläggning - kollision mellan två fartyg

pejla - fastställa bäringen till ett fast föremål, fartyg eller sjömärke*

pert - tåg eller vajer som är sträckt nedanför rån och tjänar som fotstöd åt dem som arbetar med seglet

pikhorn - det övre, aktre, horn av (gaffel-) seglet som är fästat ute vid piken*

platting - se lusplatting

plattläns - att segla med vinden rakt akterifrån, oftast med ett gaffelsegel ut åt vart håll

plattvakter - de tvåtimmarsvakter som eftermiddagspasset mellan kl. 16.00 och kl. 20.00 är uppdelat i (dvs 16.00 - 18.00 och 18.00 - 20.00)

purra - väcka

reling - räcke längs ett däcks ytterkant*

reva - minska ett segels för vinden exponerade yta*

revbrok - tampända som sitter i revlöddra och via en trissa kan dra seglets akterlik ner mot bommen

revlöddra - en ögla, i äldre rigg av rep, i seglets stående lik (i seglets lodräta kant). Vid revning sträcks den mot bommen så att en del av seglet dras ner mot bommen och seglet får alltså mindre kvarvarande yta. I övrigt säkras det revade seglet med revsejsingar.

revsladd - tamp som vid revning används till att surra seglets halshorn vid bommen

revtalja - talja som används till att dra ner seglet mot bomen mha revbroket

rundhult - samlingsbegrepp för riggens runda trädelar såsom master, stänger etc.

rundtörn - enkelt halvslag, 'ett varv runt'

röstjärn - långa plattjärn kraftigt förankrade i bordväggen. I dessa är vanten förankrade

segelkoj - förrådsrum för segel

sejsing - en smäcker lina för fastgöring, beslagning av segel*

sexskuret tackel - rep som löper genom två block, vardera med tre skivor

skalkning - surra, låsa fast, med extra säkring, se t ex skruvarna som effektivt låser igen skylightsen i salongen

skansen - däcksmanskapets förläggning i gamla skutor, ofta under fördäck, senare även i fristående däckshus*

skjuta för löpning - lägga en lina i en ordentlig ring på däcket eller i handen, så att man utan problem snabbt kan släppa ut på linan (löpning)

skot - tåg, på större fartyg kätting eller talja, varmed ett segel sträckes akterut*

skothorn - det (nedre), aktre horn av seglet som skotet fäster i*

skott - tvärvägg ombord*

skräddarsplits - att sammanfoga två tampändar genom att 'vrida isär' kardelerna på första tampen och sticka den andra tampen 'som den är' genom ett par 'uppvridna öglor' i första tampen

skräddartalja - talja av rep fäst i enkelblock och som löper genom dubbelblock, sedan genom enkelblock och återigen genom dubbelblocket. Det senare är försett med en s k stjärt, en tamp varmed det kan fastgöras som skall halas

skränsa - släppa ut lina, med avhåll, i samma takt som den vill löpa ut*

skära i - sätta fast tamp eller lina (i segel eller block)*

skylight - takfönster

slå - stagvända, vända genom vind*

splitsa - på speciellt sätt fläta änden på ett rep till någon form, t ex en ögla

splitsa storbrasen - sjömansuttryck för en sup eller en klunk rom åt varje man*** ;)

sprinkler - vattenspridare som sitter utplacerade på många ställen i taket inne i båten. Innehåller glassäkring med sprit som löser ut vid c:a 70°C, och om brandpumpen då är igång utströmmar en fin vattendimma som effektivt släcker eventuell brand.

spygatt - hål eller rör i fartygssidan som släpper ut vatten som spolat in över däck

stag - stöttar masterna framåt*

stagvändning - vända ett segelfartyg så att vinden kommer in från motsatt sida mot före vändningen genom att lova upp mot vindögat, passera genom vindögat och sedan falla av*

starkström - 220 volt enfas växelström

stickbult - tamp som används som hals vid revning av segel

stormport - stora luckor i brädgången eller fartygssidan ovan däck, vilka bara kan öppna sig utåt, som släpper ut vatten som spolat in över däck

streck - de 32 riktningar som kompassrosen varit/är indelad i. Ett streck är 11,25°.

stropp - tåg med ändarna hopsplitsade

strängbardun - se bardun

styrbord - höger*

styrbords halsar - att segla med vinden in från styrbord*

stående rigg - stag, vant, master och sådant stående i riggen som är fast

stämpla - surra fast väl

svinrygg - påbyggt trä, stående på relingen i fören eller inbindning av handtag så att det blir bekvämt att hålla i

sätta segel - hissa segel*

tackel - talja

tagla - att binda för en repända så att den inte tvinnar upp sig

toft - tvärgående säte/sittbräda i liten båt

treskuren talja - talja med tre trissor i

tränsa - klä in med tågvirke, tex vid beslagning av segel, eller att binda in ett föremål eller att 'sy' fast ett segellik längs en gaffel eller bom

tu block - egentligen två block; betyder att man halat eller hissat så långt det går, dvs tills det att tacklets båda block kommit intill varandra

tvåskuren talja - talja med två trissor i

undanvindsvändning eller jipp - att vända fartyget så att man får vinden in från motsatt sida mot vad man haft från början genom att svänga runt med vinden och sedan åter upp mot den*

vant - stag som stöttar master och stänger åt sidorna*

varpankare - ett mindre ankare som används vid varpning, dvs förhalning av fartyget med tåg fastgjort i utlagt ankare

vevling - tåg mellan vanten som tillsammans bildar repstegar för äntring i riggen

vindöga - den riktning från vilken vinden blåser*

väja - att svänga fartyget för att ge plats åt annat fartyg, för att undvika kollision*

överhala - hala någonting uppåt*